Gefle Rundradio SMXF

I radions ungdom var det ofta lokala krafter som byggde ihop sändarna i varje stad, innan Televerket kom igång med statliga sändare.. Programmen bestod av lokala förmågor. Mottagarna ute i stugorna var nästan enbart kristallmottagare. Endast ett fåtal hade råd med radio som hade "lampor". Med kristallmottagare var räckvidden någon eller några mil, beroende på hur stora antenner som var till hands. I början var sändningarna sporadiska, kanske någon eller några timmar per kväll. Att sända på dagen under arbetstid var inte att tänka på. Och söndagar under gudtjänstid gick heller inte för sig... om det inte var gudstjänsten som sändes. Gefle Radioklubb bildades 1925 och drev sändaren ända till 1948 när Televerket tog över. Ny fjärrstyrd sändare monterades då av Televerket. Bernholm gick i pension 1953. Under andra världskriget fick lokalklubbarna inte sända egna program. Endast Sverige Radio fick återutsändas. Mellanvågssändaren släcktes 1972, och lyssnarna hänvisades till FM-sändaren. Den som var den tekniskt drivande personen var Sven Bernholm SM3RN. Han byggde en "labbuppkoppling" i en skrubb i lägenheten fyra våningar upp på Centralplan i Gefle. Första utsändningen med ca 10W var mitt i natten 14 mars 1925. En månad senare var nästa "labbuppkoppling" klar som klarade ca 100W. Gefle Radioklubb bildades, och var ansvarig för utsändningarna. Inom ett år hade klubben över 700 medlemmar. Så intressant var det nya mediet.

Sven Bernholm SM3RN.

När vi var några som byggde "Jones" sändaren under julhelgen 2007 så nämnde Karl-Olof, SM3CLA att han hade Jones Handbook 1938... på Svenska! Och det var Sven Bernholm som hade översatt. Sven avled 1963, men Karl-Olof hade då känt Sven sedan slutet på 1940-talet. När lägenheten efter Sven skulle städas var det ingen som tänkte på all den "bråte" som Sven efterlämnade, utan det skulle dumpas. Karl-Olof, då som nu, en ung alert man, fick erbjudande att plocka vad han ville och räddade mycket, men inte allt, till eftervärlden. Det var Sven's alla egenbyggda radioinstrument av olika slag. En del sparades dock inom familjen vilket ett sonson, Stig Bernholm idag har i sin ägo. Flera bilder kommer från honom. Bernholm var stationsföreståndare för rundradiosändaren i Gefle från 1925 till sin pension 1953. Varje kväll satt han och bevakade sändningen. För att fördriva tiden byggde han massor med instrument, gjorde ritningar på utrustningen, och, översatte engelska/amerikanska amatörradiohandböcker till svenska. Med all text och egna ritningar! Han verkar aldrig ha kastat ritningar som har blivit inaktuella efter ombyggnader. Utan då gjordes en ny ritning framför den gamla i pärmen. Därför har vi nu möjlighet att följa utvecklingen av radiostationen.

Nu kan inte denna sida få äran att vara strukturerad.... Karl-Olof och Stig Bernholm matar mej med bilder, och jag lägger ut dem. Och... vi ska se om inte sidan borde hamna på en hemsida som har lite mer med Gävle att göra. Att den ligger på min hemsida (i Karlskrona) beror mer på att Karl-Olof och jag pratar med varandra flera gånger i veckan de senaste åren. Vi tyckte att denna skatt borde dokumenteras och visas.

Om Bernholm var miljömedveten, eller om det var av ekonomiska orsaker, så återanvände han allt papper. Många av ritningarna, skisserna, är gjorda på baksidan av makulatur, som programtablåer, packsedlar, expeditionsordrar och modeteckningar. Det senaste irriterar min fru, som gammal modetecknare. Hon vill scanna "baksidan" medan jag vill ha ritningarna! Och allt detta gjordes innan A4 papper blev standard, som passar i en skanner. Dessutom skrev Bernholm ända ut i papperskanten. Scannrarnas format haltar lite här, så vissa ritningar blir tyvärr beskurna.

Stig Bernholm (sonson) och Karl-Olof håller på och samlar bilder och information runt Sven Bernholms aktiviteter för rundradion i Gävle när det begav sig. De samlar och skannar just nu ur denna stora skatt. Bernholm efterlämnade flera pärmar med alla sina handskrivna dokument under sin tid som stationsföreståndare under 28 år.

Här har alla tidningsurklipp samlats i en ostrukturerade ordning... tidningsnotiser men... massor med mb, tungt utan bredband!

Det sändes inte dygnet runt som idag. Utan en stund på morgonen, kanske på lunchen. Men sen startade kvällssändningen vid 17...18 tiden fram till kl 22. Här är lite programtablåer från 1922. På baksidan av dessa har Bernholm sina anteckningar och ritningar. Därför har vi dem kvar idag!. Radiotjänst var lite snåla med att ange månad och årtal.

Bernholm byggde många av sina instrument själv. Vi har samlat en del under denna länk. Hemmabyggda instrument

Här är en länk till lite uppgifter om Gävle Rundradio

Gefle Radio fyller 85 år nu i mars 2010

Första radioutsändningen i Gävle - idag för 85 år sedan.

Det är på våren 1925. Gävleborna hör under flera kvällar och nätter underliga och starka utsändningar på sina kristall-radioapparater. Det förekommer artiklar i gävletidningarna om mystiska radioutsändningar. Under den tid experimentsändningarna pågår sker en livlig debatt i tidningarna.

I Gävle fanns sedan 1924 Gefle Radioklubb. Dess ordförande, Ing. Hugo Mebius, ville skynda långsamt för att nå fram till bästa slutprodukt, en professionell sändare centralt placerad. Många ville fort ha igång utsändningarna från någon amatörbyggd sändare. En av dessa mystiska sändares byggmästare hade vid sändning omtalat att kostnaderna för hans sändarestation ”gått på mindre än 50 kronor” Elektrikern Sven Bernholm, Gävles egen radiopionjär, (då 37 år gammal) var en av ”de mystiska”, men som gjorde seriösa försök med sin hembyggda apparatur. Sändaren hade han inrymd i en ”skrubb” dvs en garderob i sin lägenhet, med adress Centralplan 3, fyra trappor upp. (ovanpå nuvarande CC-Pub:en och Centralbageriet) Hans första trevande försök gällde att sända endast en kortare sträcka, nämligen från skrubben till en radioapparat i vardagsrummet !

Styrelsen för den nybildade ”Gefle Radioklubb” fick höra talas om Bernholms experiment. Han var redan medlem i radioklubben och vidtalades nu att bygga en starkare sändare som kunde höras över hela stan. Helst längre. Bernholm hade redan i februari 1924 fått ”Kungl.Telegrafstyrelsens bemyndigande att uppsätta samt nyttja mottagningsanläggning för trådlös telegrafi eller telefoni”. Gefle Radioklubb hade sedan januari1925 Kungl.Telegrafverkets tillstånd att ”nyttja anläggning för telegrafering och telefonering utan tråd”. Stationens anropssignal skulle vara ”SMXF”.

Alla formaliteter var alltså klara för att starta utsändningarna. Efter ett par veckor hade Bernholm kompletterat sin experimentsändare och den 14 mars 1925 skedde det första riktiga försöket. Detta var embryot till gävlebornas egna radiostation, vars 85-årsjubileum vi kan fira idag. Som studio fungerade familjens sovrum och antenntråden hade han dragit till Sjömanskyrkans torn, på andra sidan gatan. Programmet bestod av grammofonmusik och sändarens effekt var på 10 Watt. (Den kan jämföras med ung. den effekt en lampa i en adventsstjärna utstrålar !)

Nu följde ett par veckor av experimenterande och utvecklingsarbete. Bernholm och ett par av hans vänner, Bengt Larsson och Axel Berglind, arbetade dag o natt med glödande intresse på förbättringar och justeringar. Så fort arbetsdagen var slut på kvällarna började man med radioexperimenten. Anteckningar från den tiden visar att man höll på till halv tre om nätterna… Pionjäranda !

Den 30 mars anordnades den första stora lokalsändningen med Bengt Larsson som hallåman. I programmet kom först ett par grammofonskivor och sedan deklamation av stadsingenjör Gunnar Sjöberg och redaktörerna Sjölund och Sterner, varefter radioklubbens ordförande, ingenjör Hugo Mebíus höll invigningstalet.

Sändningen avbröts var femte minut. Man var nämligen ålagd, enligt sändarlicensen, att med jämna mellanrum meddela den anropssignal, ”SMXF”, som man tilldelats av Kungliga Telegrafverket. Detta medförde att ”…Herr Strömbom i Valbo ringde och undrade vem den där SMXF var…”

I ”studion” (Bernholms sovrum) var man inte riktigt säker på bästa placeringen av mikrofonen och därför gjordes en del ändringar under sändningens gång. Bäst lät det, efter vad man kunde förstå av lyssnarnas reaktion, sedan mikrofonen hängts upp i en cykelslang i takkronan. När man så, på en lyssnares inrådan, stoppat stora vägguret var sändningen i det närmaste perfekt. Enligt dåtida begrepp.

Radioprogrammen kom att bestå av uppläsningar, grammofonmusik, högmässor från stadens kyrkor, biografmusik, gluntsång mm. För att kunna överföra musik från biografen Regina (sedermera Royal och Friskis o Svettis) på Hattmakargatan 5, var man tvungen att dra ledningar över två gator. Polismyndighetens tillstånd måste inhämtas. Likaså för den ledning som senare drogs till hovfotograf Carl Larssons atelje på Nygatan. Bernholm och radioklubbens styrelse hade bråda dagar.

Sändningarna hade alltså kommit igång, men Radioklubben hade större planer. Man utverkade tillstånd från AB Radiotjänst i Stockholm att koppla in sig på den telefonledning som förde stockholmsprogrammet till sändaren i Boden. Därmed fick man tillgång till Riksprogrammet.

I det sammanhanget kan det vara värt att berätta om vår uppfinningsrike Bernholm. Han kom på hur man, utan att det märktes i radion, ljudlöst kunde koppla in sig på ledningen. Ja den saken blev så uppmärksammad att han fick förfrågan från Stockholm hur han tekniskt hade gått tillväga!

Senare kom en av Telegrafverkets tjänstemän från Stockholm för att inspektera Gävles ståtliga radiostation. Han fördes in i sovrummet, stack in huvudet i garderoben och utbrast: ”Det är ju omöjligt att det här kan fungera”. Han kunde inte tänka sig att man med så provisoriska anordningar kunde åstadkomma radioutsändningar. Och ändå hördes det fint ute på stan. Ja man fick rapporter om att sändaren uppfattats t.o.m. i Hedesunda !

Den 17 april 1925 kunde Bernholm, från sin primitiva sändare, för första gången återutsända Stockholmsprogrammet till lyssnarna i Gävle med omnejd. Det kan nämnas att en stor del av materialet till den första sändaren skänktes av firman Norrlands Elektriska Byrå, där Bernholm var anställd. Sven Bernholm själv offrade mycket av egna pengar på sina experiment för att gävleborna skulle få sin sändare och kunna lyssna till radioprogramutbudet.

Bernholms lägenhet blev för trång. Familjens sovrum kunde inte längre användas som studio. Hans familj fick utstå alltför mycket besvär med att ständigt vara helt tysta när sändningarna var igång. Man kan lätt sätta sig in i vad hans tålmodiga fru Karin och hans barn tyckte om denna tystnadskrävande tillvaro, där man måste rusa ut i hallen och tysta ner besökare för att de inte skulle störa utsändningen ! Man hoppas att fru Bernholm fick någon slags diplom. Hon har säkert betytt mer än de flesta för radions utveckling i stan. Hon t o l e r e r a- d e den nämligen och det var verkligen en betydande insats på den tiden.

Den 5 april 1925 fick man hyra in studion i Carl Larssons fotoatelje på Nygatan. Via ledningar över gatorna hade man kontakt därifrån med Bernholms sändare i garderoben. Nu vidtog en hektisk tid för Gefle Radioklubb. Man skulle skaffa en ny lokal för sändaren och fabrikstillverkad apparatur inköpas. Antennmaster och antenn skulle skaffas och monteras. Studio med tillhörande utrustning skulle sökas och inredas. Övrig teknisk apparatur införskaffas. Pengar tiggas. Nog fanns det arbete för styrelsen och vår vän Bernholm !

Från Kungl.Telegrafverket hade gjorts påstötningar att Gävlestationen åtminstone måste skaffa sig en bättre antenn. Man hade planer på att flytta över radiostationen till Muhrenska badhuset och spänna antennen från dess höga skorsten över ån till Sjömanskyrkan. Det visade sig mindre lämpligt och för dyrt.

Gefle Drätselkammare upplät nu kostnadsfritt en lokal på Stadshusets vind, dit Bernholms hembyggda sändare flyttades i september. Rektor Falk lät hyra ut en lokal högst upp i Läroverket, att användas som studio. Radioklubben hade nu alla förutsättningar för framgång. En nyinköpt sändare kom från den 14 december 1925 att vara i drift högst uppe i Stadshuset. Denna vindslokal kom sedan att husera gävlesändaren till 1953. Den flyttades då ner i Stadshusets källare för att verka därifrån ända till 1972. Antennen på taket var det synliga beviset på sändarens existens ända till dess.

Från 1972 kom radioprogrammen att sändas från FM-sändaren i Stureborg. En 47 årig epok gick i graven.

Berättelsen om Gefle Radioklubb och Stadshus-sändaren är en annan historia, till vilken jag hoppas få återkomma i samband med dennas 85-årsjubileum den 14 dec 2010.

Karl-Olof Elmsjö

Förklaringar:

Kristallradio-apparat : Radioapparat som fungerar utan batterier och med användande av hörlurar.

Sändareffekt: Den energi som sändaren strålar ut ur antennen.

Bernholms sändare var på 10W. Den nuvarande sändaren i Stureborg är på 60 000 Watt

Lite historia från starten

Fotografen

Först... varför det finns så mycket bilder om Gävle rundradio. Stadens Hovfotograf, Carl Larsson Hade en anställd, Bengt Larsson, kemigraf som var medlem i klubben, och han sparade inte på glasplåtarna eller filmerna. Det mesta är taget med storformatkamera. Idag finns alla plåtar och filmer i Gävle museum och det skannas för närvarande ur denna skatt för att få det bevarat för framtiden.

Reklambilden om "Carl Larsson atelje Gefle"

Huset idag, där Carl Larson hade sin fotostudio. Här låg även studion och sändaren i mellantiden, april - september 1925, från Bernholms hem och slutliga placeringen i stadshuset.

Hur började det?? Med sändningarna?

I USA hade rundradiosändningar startat omkring 1919. RCA löste patentstrider, för här anades business med det nya mediet. Amerikanska försvaret gjorde stora ansatser om att få ensamrätt, monopol, på all radiotrafik!! Många av de tidiga uppfinnarna blev inblandade i långa och ouppklarade patenttvister. Det var svårt att hävda det unika, om det sen kom två världskrig emellan som drog fördelar av uppfinningarna så gick tiden. Armstrong, som ansåg sig både ha uppfunnit den regenerativa mottagaren och FM-systemet som vi än använder, slutade sina dagar som rättshaverist, och såg enda utvägen genom ett fönster från en skyskrapa i NewYork 1954.

Efter första världskriget startade rundradiosändningarna i USA och intresset spreds med atlantångarnas hastighet över till Europa. Veckotidningarna började nu att publicera den ena fantastiska mottagaren efter den andra. Sven Bernholm i Gefle var en intresserad person som sparade urklippen från slutet av 1922 i sin klippbok (77mb!)

Gefle Radioklubb startade 1924?? och Herr Bernholm inbjöds i klubben 24 nov 1924 som styrelsemedlem. Bernholm var nu 36 år, elektriker, och mycket radiointresserad. Han hade redan byggt avancerade rörmottagare under året. Och skaffat licens för att inneha radiomottagare. Klubben hade planerat en radioutställning till januari 1925. Men Gefle låg inom en "död zon" från sändarna runt Stockholm-Motala. Klubben fick sändningstillstånd för SMXF 16 jan 1925. Redan 14 mars 1925 hade Bernholm snickrat en liten 10W sändare hemma i bostaden och gick officiellt ut i etern. Om det var han som var spöksändaren tidigare i Gävle låter vara osagt. En antenn var spänd från bostaden på Centralplan till ett av kyrktornen. Tydligen var modulationen för svag, så två dagare senare var sändaren kompletterad med ett rör till. Söndagen den 22 mars sände han högmässan från kyrkan genom att abbonera på telefontjänsten. Kyrkan hade mikrofonutrustning för att ålderdomshem och andra som önskade kunna lyssna på tjänsten i telefon. Rent tekniskt så kopplades alla beställande telefoner upp på samma linje med följd att alla dessutom kunde tala med varandra. Nu hysshades åt hundar och åt alla som skulle vara tysta, väggklockor tickade dörrar slog, Allt gick ut i sändningen.

De 10 watten täckte innerstaden gott, men det behövdes mer effekt. Redan inom en månad var det en ny labbkoppling på arbetsbänken, vi får nog kalla den för labbkoppling. Nu var det 9 rör i kopplingen och effekten höjd till kanske 100W?? I en skrubb i anslutning till lägenheten skedde utsändningen. Av praktiska skäl så blev vardagsrummet i Bernholms lägenhet studio, där alla föredrag och uppläsningar skedde, varvat med grammofonmusik. Bernholm hade en tålig hustru, men detta var ohållbart.Vid denna tid så byggde Televerket överföring av riksprogrammet via telefontråd till Sundsvall och Boden. Naturligtvis skulle denna linje "tappas" så att Gefle kunde höra riksprogrammet. Det hade varit mycket skriverier i tidningarna och prat i stugorna om det nya mediet. Så vad televerkaren hade förväntat sig när han drog in telefonlinjen till Bernholms skrubb, var nog något annat. För han stanna häpet i dörren och sa 'detta är lögn...det kan bara inte funktionera...' Nu kunde riksprogrammet sändas, men man bröt självmant om man ville sända egna program. Eller också bröts riksprogrammet när telefonstolparna välte på Uppsalaslätten under stormar. Den 23 maj -25 så blev det klart att klubben skulle få hålla till på en vindsskrubb i stadshuset gratis. Och få sätta upp en antenn över taken. 19 juni började mastbygget. Under tiden flyttades utrustningen till Carl Larssons fotostudio. Och den 28 september flyttades "labbsändaren" till Stadshuset.

Intresset för radio var stort, det behövdes en bättre sändare. Genom rena reklamsändningar ökade klubben medlemsantalet. Offerter begärdes in. Man fick ett "gratiserbjudande".. mot att man köpte 6000 hörtelefoner! Radiobolagets anbud på 3.100:- antogs 12 november 1925. Sändaren var i drift 14 december -25. Snabbt marscherat.. Klubbkassan var nu tömd, genom uppläsning av jul och nyårshälsningar kom ett rejält tillskott, 1.500:-, så att en mikrofon och annat kunde inhandlas. Medlemsantalet var nu närmare 700 a 5:-. Idag kan vi bara anta att en kristallapparat var årets julklapp i Gefle 1925. Licensen kostade 3:-, och slarvade man med inbetalningen drogs man, helst gruppvis, till tinget och fick böta 25:-

Klubbens ordförande/stationsföreståndare, Ingeniör H.Mebius, programsamordnare, kemigraf Bengt Larsson, Sändaransvarig elektrikern Sven Bernholm och Lundvall. Denne Lundvall som måste ha gjort en betydande insats i skötande av sändaren finns inte mycket skrivet. Senare sändes det ca 4000 timmar/år och det klarar inte en person. Klubben sköter nu sändningarna och man får del av licenspengarna som kommer in runt Gävle. Fortfarande har alla ett ordinarie arbete om dagarna, och sköter sedan sändningen på kvällsfritid. Det rör sig om några timmar per kväll.

1929 sade Bernholm upp sig från sin tjänst på Norrländska Elbyrån och blev heltidsanställd hos radioklubben. Nu kan man anta att han hade sitt liv uppe under plåttaket i Stadshuset. Till radionestet fanns det en trycknapp på var sida om ytterdörren, med varsin lapp 'Inga mottagare mottages för reparation'. Många ville komma upp om än det ena eller andra ärendet. Men bara de initierade fick reda på att de måste trycka på båda knapparna samtidigt för att dörklockan skulle ringa!

Nu när radionverksamheten var uppbyggd och fungerade så föll medlemsanatalet drastiskt. Varför betala 5:-/år + licens. Klubben fick nu nästan enbart luta sig mot licenspengar från staten. Dessutom tyckte Gävle stad att klubben borde betala hyra. Det finns nu flera fotografier från 30-talet där Bernholm är lärare på Verkstadskolans elprogram.

Gefle 1911

Flygfoto över Gefle 1911, Naturligtvis var Gävle lite större 15 år senare, när rundradion startade. Klicka på bilden för större upplösning.

Klubbrummet

Naturligtvis måste klubben ha ett styrelserum. Men man kan fundera på vad det var för ärenden som skulle avhandlas när gardinerna drogs för och bordsljusen tändes??

Första sändaren

Bild från 1922, 3 år innan starten. Det runda tornet på taket är stativet för alla inkommande telefonledningar. Telefonväxeln låg på översta planet. Där två av Bernholms systrar jobbade. Telefonstationen flyttade till Posthuset 1912...13. Så här är tornet öde.

I bottenvåningen hade Bernholm sin arbetsplats

Huset är idag lite om- och påbyggt. Antennen var spänd till ett av kyrktornen.

Första sändaren

Gefle Rundradios första sändare i "skrubben". Mitt i natten mellan klockan 0l.00 till 02.30 den 14/3 -25 för första gången. Bernholm jobbade som elektriker dagtid, och denna hobby fick utföras kvällstid. Utöver de 440V från Elverket så lägges ytterligare 150V från egna batterier för att höja anodspänningen till 590V. På denna uppkoppling finns ingen bild. Tydligen räckte inte mikrofonförstärkningen så ett extra steg kopplades in två dagar senare. Vi kan vara glada att Berholm dokumenterade allt mycket noggrant. På bilden nedan från skrubben ser man en blyertspenna som hänger i ett snöre från taket. Effekten från denna sändare ca 10W.

Schemat från katalogen Graham Brothers, Stockholm som Berholm kopierade för sin första sändare. Noggrant utskuret ur katalogen och sparat av Bernholm i sin ritningspärm.

Andra sändaren i "skrubben" hemma

Detta var andra försöket... klicka på bilden för större version.

Fotot föreställer Bernholms hembyggda sändare som han hade i sin lägenhet "i skrubben" på Centralplan 3. Denna andra sändare var i drift 26/4 1925. Den användes sedan till den 13/12 1925. Våglängd: 395 meter. Det var om denna sändare som en representant från telegrafverket förklarade häpen: "Det är ju omöjligt att detta kan funktionera" - och ändå hördes det ute på stan... Det var endast Sven Bernholm som bemästrade denna mängd sladdar. Televerket drog hit en telefonlinje så att "Riksprogrammet" kunde återutsändas. Riksprogrammet sändes på telefonkabel från Stockholm till Boden, och den "tappades" i Gävle. I april 1925 återutsändes riksprogrammet för första gången från denna "skrubb" Tillståndet var på 200W antenneffekt.

Om vi delförstorar ovanstående bild så går det att finna detaljer mot nedanstående schema. Alla nio rör enligt schemat, Flera av transformatorerna går att härleda. Rikstelefonen till höger, och cigarrlådan innehåller troligen mellantransformatorn till telefonlinjen. 300mA anodströminstrumentet med den stora Heissingdrosseln bakom. Sändaren är endast ett av rören, rör no 9 enligt schemat under och det ligger längst till vänster på bilden.. Lite suddigt, precis bakom skruvstycket. Det är lite större i dimension än övriga rör.

Troligt schema för sändaruppkopplingen på bilden ovanför. Daterad 26/4 -25. Alltså ca 1 månad efter första försöket hade Bernholm fixat fram fler rör och annan utrustning för att höja antenneffekten. Han har nu satt in 4 parallella rör (5,6,7 och 8) i Heissing modulationen. Och fyra rör till mikrofonförstärkaren (rören 1, 2, 3 och 4) Röret no 9 är själva sändarröret i en självsvängande koppling. Studion var sängkammaren! Han måste ha haft en mycket tålig fru.

Det var likström i hushållselen. Från Elverket kom tre trådar... +220V -0V - minus 220V. Mellan + och - tråden fick man då 440V! Dessutom behövdes flera ytterligare olika ackumulatorspänningar för glöd, galler och mikrofonen . Mellan sändningspassen så skulle alla dessa batterier laddas. Sändningarna var endast någon eller några timmar per dag. Men det blev totalt 618 timmar innan nästa sändare tog vid. Sändareffekt...troligen ca 100W.

Genom att abonnera på gudstjänsten vi telefon så återsutsändes högmässan över radio första gången 22 mars 1925.

Flytten till Stadshuset

Det var ohållbart att ha sändaren i en skrubb inne i en privat lägenhet. Och studion i sängkammaren. Bygget får nog klassas som ett försök. "Stockholm - Motala" sändningen startade officiellt 1/1 1925. Men sändaren i Motala räckte inte för kristallmottagare ute i landsbygden runt Sverige. Alla ville nu höra radio, få senaste nyheterna snabbare. Det behövdes en bättre antennplats och studio. Och verktyget för att samla in nya medlemmar och penningmedel hade man redan. Rena reklamannonser och vädjan i sändningarna gav resultat. Över 700 medlemmar var det i klubbeni slutet av 1925. Från första sändningen i mars -25 till 14 dec -25 hade en ny sändare inköpts och installerats på Stadshusets vind. Antenn rest på taket. Denna sändare var i drift till 1948, alltså 23 år i Gefle Radioklubbs regi innan Televerket tog över. Klubben avvecklades 1949.

Självklart fanns det en baktanke med sponsringen... de fick sälja radioapparater.

Flytten till Stadshuset

Den 14/12 1925 började man använda den nya sändaren i Stadshuset.

Sändaren 1925-12-17 Prydligt uppsatt och med 2000V på flera av de blanka delarna! Matning till antennen genom porslinsisolatorerna till höger.

Sändaren 1925-?-? Här kan man se att det finns ett rör till jämfört med föregående bild. Modifiering... Rören lyser starkt, batterier i skrubben är för glödströmmen. Pådrag för motoromformarena till höger om dörren. Och bakom dörren sitter på väggen någon mikrofonförstärkare, och på bordet en kontrollmottagare.

Inköpt från Svenska Radioaktiebolaget efter insamling av lokala medel. Frekvensen är nu 208 meter.

Rören är av typ Marconi T250, Anodspänning 2000V och specade för 250W styck. Ett sändarrör, två modulatorrör och ett förstärkarrörr T50. Heissingmodulationen var enkel att bygga, men hade en usel verkningsgrad

Generatorröret: Philips TB2/250 Ia 200mA Va 2000 Volt Antenmotstånd: 20 ohm Antennström: 3A Antenneffekt:180Watt Antennhöjd: 24 meter över balansnätet Call: SMXF Frekvens: 204,1 meter.

Rörtabeller

Efter ombyggnaden 1939

Sändaren byggdes om 1939 med nya modernare rör som fick ventilation genom trumman upp på vinden. Nu är sändaren kapslad, men oscillatorspolen är fortfarande öppen med sina 2000V.

Televerket tar över 1948

Televerkets nya fjärrstyrda sändare inkopplad. Januari 1948.

Kraftförsörjningen

Eftersom det var likström i elnätet gick inte transformatorer att använda. Kraftförsörjningen för omvandling av nätspänningen till högspänd likström 2000V, för drift av sändaren fick ske genom motoromformare. En maskin är i reserv. Omformarna har bäddats in i ljudisolerande lådor. Ca 500W generatoreffekt.

Studion

Studion i Läroverket

Kontrollbordet

Kontrollbordet 1925 vid starten. Varför två telefoner?? Jo när det körde ihop sig så skulle alla ringa och påpeka detta! Då behövdes en telefon som bara fungerade för utgående samtal.

Efter ombyggnaden 1948

Strax innan Bernholms pensionering. Notera pennvässaren på stolpen!

Avveckling av stationen har påbörjats

Stationen avvecklad, Nu har den fjärrstyrda sändaren tagit vid. Apparater nedplockade, kablar klippta.

Avveckling av mellanvågen i Gefle

Så här står det i Gefle Dagblad 8/4 1972: "I morgon tystnar mellanvågssändaren "Mellanvågssändaren i Gävle, som funnits i stadshuset, är smått unik. Redan 1925 började radioprogram sändas från den, då av en privatperson vid namn Bernholm. Televerket övertog sändaren 1948 av Gefle Radioklubb och bytte sändaren till en 500W fjärrstyrd. Den FM-sändare som nu tagit över har en effekt på 60 kW.

Sven Bernholm med en "Reisz" kolkornsmikrofon.

Lte noteringar

Fann följande uppgifter ur verksamhetsberättelsen för 1927: Generatorröret: Philips TB2/250 IA 200mA VA 2000 Volt Antenmotstånd: 20 ohm Antennström: 3 A Effekt: 180 Watt Antennhöjd: 24 meter över balansnätet Call: SMXF Frekvens: 204,1 meter

Medlemstalet var:

1926: 743 personer

1927: 333

1933: 63

1937: 39

1946: 24

1949: 20

-----------------------------------------------------

Gefle Radioklubb upphörde 12/12 1949

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Sven Bernholm "skrubben" i Stadshuset

Labbordet" 1949-11-16 i Stadshuset

Snacka om "labbänk"! Det blev tydligen varmt under plåttaket i Stadshuset...

Antennen

Antennen på stadshuset i Gävle

Sändarantennen över hustaken

Det är knappt det synns, den igenmurade rektangeln som var utgången till antennen från sändaren. Här byggs Stadshuset om och till 1979.

Röta i masten 1936

Det var röta i masten 1936 så den fick renoveras.

Lite antennhistoria. Hamparepen ändrade sig 1,5 meter på två timmar i regn! Bernholm dokumenterade allt mycket noggrant.

Situationsplan över antennen

oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Tidig mikrofon som idag står hos lokalradion i Gävle . Kolkornsmikrofon i marmorhus. Upphängd i gummisnoddar så inte "golvtramp" och annat går in i mikrofonen baklänges.