Rävjakt
Nu är det inte så drastiskt som det låter...det fångas gömda radiosändare under en förevändning att det skall vara en fritidsaktivitet. Folket skulle lockas ut i skogen
SM3RN/Sven, SM3FCZ/ Harry, SM3ARM/ Ture och SM3BAL 12 oktober 1952. Så här kunde det gå till när räven skulle jagas.
Karl-Olof/CLA berättar att han under en regnig och genomblöt dag skulle tävla. Vid start satte han på sig hörlurarna och slog till strömbrytaren.....efter några sekunder smakade det salmiak i munnen! I dessa gamla mottagare så går full anodspänning 45-60V direkt till hörlurarna, och eftersom han höll i sändaren med minuspolen så fanns en perfekt strömkrets sluten. Lurar och apparat lämpades till marken kvickt och hans tävlingsdag var avslutad!
Genom att trycka in den svarta knappen så aktiverades sprötantennen. Då kunde riktningen avgöras, så man inte sprang på kontrakurs. Vid pejling kan man inte direkt avgöra om sändaren ligger framför eller bakom.
Pilen visar att räven ligger i riktning mot max signal.
Strömbrytare för batterierna, samt en för att minska mottagarekänsligheten när man närmar sig räven, annars blir mottagaren överstyrd.
De flesta mottagare från denna tid hade tre rör, HF-rör, detektor och LF-rör sen fanns det varianter på kopplingarna.
Dessutom ska det finnas plats för två batterier. Ett 1,5V och anodbatteriet på ca 45V.
För att kunna jaga räv så bör det finnas en räv att jaga... I begynnelsen skickade man ut en telegrafikunnig person med en någorlunda bärbar sändare. Denne låg då dold och sände sina igenkänningstecken på vissa klockslag. Men snart var tiden mogen för automatiska sändare. Karl-Olof skickade denna bild där de snickrat ihop en automatisk rävsändare.
När transistorerna hade hunnit ifatt i utvecklingen kom denna konstruktion. SM7ANB, Nils-Arne (SK) byggde denna från en beskrivning i tidningen QTC 1968
Nu blev utrustningen lättare.. här skall ligga en batterihållare för två AA celler (utanför bild)
Pdf beskrivning från QTC 1968
Här är en pdf från olika tidningar (7mb) i början på 1950-talet