Amatörradiorepeatern i Karlskrona

Repeatern har varit i drift i över 30 år, men inte så som den ser ut idag. Kaviteterna och sändaroscillatorn (HW202) är kvar sedan original. Kaviteterna har framlidne Alf Ädel tillverkat i sitt kök, ett gediget hantverk.

1996-97 så hade repeatern hängt sig i sändningsläge, allt för ofta, så då började jag att intressera mig för den. Sändare och mottagare var Heathkit HW202. State of the art då den byggdes. Logiken var diskreta komponeter och IC-kretsar. Jag skrotade på eget bevåg allt utom kaviteterna och sändaren HW202, för den var kristallstyrd och ok som styroscillator.

Vad är det som behövs för att en repeater skall arbeta? Mottagare, sändare, kaviteter och någon logik för att starta sändaren när behov föreligger. Från mottagaren behövs en signal när bruspärren öppnar, alltså när den hör någon station. I princip kan man använda denna signal för att starta sändaren. Då har man en bruspärrstyrd repeater. Vid varje störning in på mottagaren så startar sändaren och återger störningen, kanske inte så muntert. Dessutom så säger föreskrifterna att repeatern skall identifiera sig vid start och var 15 minut. Standard inom repeatervärden är (var) att man öppnar en repeater med att sända en ton på 1750Hz.

Eftersom jag börjat använda microcontroller i mitt arbete så fann jag att en sån skulle platsa för detta arbete också. En smart kille hade kunnat hantera en controller så att den kunde detektera 1750 ton samt generera morseton programmässigt. Nu tillhör jag inte dessa, så jag tog en genväg och byggde dessa funktioner med yttre komponenter. Att detektera 1750 ton finns färdiga kretsar anpassade för. Kretsen 567 innehåller allt som med hjälp av några yttre frekvensbestämmande komponeter lystrar till 1750Hz. Morsetonen tillverkades av en grind, den"sjunger" alltid men nycklas av controllern via en annan grind. Controllern behöver fyra signaler för sitt arbete, upptäcka 1750-ton, detektera bruspärren, starta sändaren och nyckla morsetonen. Controllern PIC 16F84 har 13 pinnar som kan användas som in eller utgångar. Det blir alltså 9 pinnar "över". Där satte jag lysdioder som hjälpte mej vid programutvecklingen, och som idag visar lite olika status under trafik.

Mottagaren är en före detta kommunikationsradio från Lunds busstrafik. Peter, -LNJ fixade fram dessa. Vi bytte kristall och trimmade om syntesen. Apparaten har färdig signal från bruspärren och en utgång för S-meter. Den är lite upphottad med en yttre antennförstärkare.

Sändarens slutsteg är en före detta Minicall sändare på ca 170MHz som är omtrimmad. Även denna är fixad av Peter. Den gamla HW202 oscillatorn fungerar som styrsändare. En inbyggd SWR-effektmeter är kopplad till yttre instrument. Uteffekten är strypt från ca 70W till 30 - 40W för att slutsteget inte skall bli för varmt vid långa trafikpass

Nätaggregatet är ett "bautaaggregat" från gamla Comvics 450 telefonsystem, 14V 30A med drosselreglering. Och ett nytt skåp har en firma ovetandes sponsrat oss med!

Så funktionen är följande idag:

Vid inkommande 1750 ton detekteras detta av kretsen 567 vilken rycker i ben RA1 på controllern. Programmet väntar tills bruspärrsignalen försvinner (och 1750 tonen). Startar sändaren. Och skickar ID via morse, SK7FK. Om det inte kommer någon trafik inom 5 - 10 sek så stoppas sändaren direkt. Kommer det trafik, så måste första trafikpasset vara minst 3-5 sekunder, annars anser controller att det är "flutteröppning" och stoppar sändaren. Kommer det ett normalt anrop så tillkännages detta med ett längre "rogerpip"ett "K" , därefter är det ett kort "rogerpip", ett "e" mellan passen. Efter ca 15 minuter skickas ett ID igen osv. Men efter drygt 30 minuter så drar processorn i nödbromsen och stänger sändaren. Detta är en säkerhetsåtgärd för att förhindra att sändaren hålls uppe av störningar. Controllern kan inte avgöra om det är flutter som öppnar bruspärren eller normal trafik. Vissa är lite irriterade över detta, men så är programmet. Och den har aldrig hängt sig i okynnes sändningsläge sedan detta infördes. Det är att starta upp logiken igen med 1750 ton. Sista passet har dock delvis gått förlorat. Om repeatern öppnas 3 gånger utan att det startas trafik, dör den i 15 minuter. Detta behövs mot gummitummar och kraftiga konditioner! Efter ett normalt trafikpass så avslutar repeatern med att sända "KARLSKRONA" som avslutnings ID.

Repeaterantennerna sitter på "LRP-blocket", lasarettet i Karlskrona, fri sikt runt om, ungefär 40 - 50 meter över havet. Idag har vi sämre antenn, Den gamla fick vi riva när ny kraftkanal skulle fram till nya kylkompressorer för ventilationen. Vi fick vara kvar på nåder, vissa läkare vill ha bort alla "obehöriga" antenner på taket. (Taxi, Närradio). Gamla ambulansmasten 10 meter hög, av glasfiber var ledig, så den fick vi. Den bär inte en kommersiell fyrstackad dipol, så vi kör för närvarande med två Vårgårda dipoler. Separerade antenner för sändare och mottagare. Till våren
(-05) ska vi montera 4 dipoler för mottagaren och en för sändaren, så kanske vi får upp statusen som den var tidigare. Vi har idag problem med Karlskrona Närradio på 88,xxx MHz. den står tio meter från vår mast och blåser ut ca 150W. Har aldrig sett den modulerad! Därför har vi skaffat ett extra filter framför mottagaren för att filtrera bort Närradion. Kaviteterna "notchar" bara bort sändaren respektive mottagarens frekvenser, alla andra frekvenser flyger rakt igenom. Repeaterskåpet står i rummet under masten, så vi har korta kablar, ca 20 meter.

Repeatern kraftförsörjes av primärkraft, alltså vid kraftbortfall får vi kraft från lasarettets dieslar. Detta fick vi vid milleniumskiftet.