Kyynel M11X / 1W Br m/44
Detta är den finska jägarstationen M11X som kom att bli den svenska bärbara 1W Br m/44. Stationerna kom till Sverige genom operation Stella Polaris, eller denna länk .
Stationerna är byggda i Finland, och efter operation Stella Polaris så byggdes resterande stationer i Sverige av finnarna. Det är finsk stavning på texterna som är instansade på panelerna.
Modellbeteckningen, M11, löpnummer 147 och "X" står för kristallstyrning. Denna station tillhör SM2BYW, Jimmy i Skellefteå. Han köpte den av FRO 1960. I december 1959 skickade FRO ut ett brev där amatörer kunde teckna sig för en station. Priset var då 25:- SEK. Under och efter kriget hade Sverige ingen liknande lätt station. Det var först när Ra190 (1958) kom som 1W Br m/44 blev överflödig, och stationerna såldes till FRO medlemmar.
Finnarna hade lärt sig av tyskarna att det skulle vara stabila lådor för att kunna hålla frekvensen. Lådan är gjuten i aluminium.
Finnarna gjorde långa räder in i Ryssland, då var det inte aktuellt att släpa på 25kg tunga radiogrejer. Det var det som fanns då. I krigets brådska togs en superlätt sändare fram. Kyynel M4, några kilo med batterierna. Någon mottagare hade man inte!! Utan det blev blindsändning. Finnarna har skrivit mycket om detta . Sändaren är helt frisvängande och antennlängden får inte ändras mellan sändningspassen. En sändare med minimalt med komponenter. Lätt att bära. Röret DDD11 är en dubbeltriod i kraftutförande. Röret kom 1938/39 från Telefunken i stålkapsling. Perfekt för fältbruk. Finnarna hade problem med att få tag i rören... neutrala Sverige bistod med 20 rör till krigförande part! All dokumentation verkar att ha förstörts under och efter kriget. De ritningar som finnes är gjorda i efterhand genom uppmätning av stationerna.
M11
Stationen är mycket kompakt byggd. Fyra rör, Sändaren till höger här med ett dubbelrör i glaskolv. Till vänster mottagaren med de då tre hypermoderna rören från Telefunken i stålkapsling.
Andra sidan. Stationerna genomgick en revidering i Sverige på 50-talet. Därav flera plastledningar och "nya" komponenter.
De mycket speciella rörhållarna till Telefunkenrören.
Det fanns ingen radioindustri i Finland. Därför tillverkades egna vridkondensatorer under primitiva förhållanden! Detta är sändarens avstämning.
Mottagaren hade två skalor, en grov till höger och fininställningen ovanför ratten. Frekvensen fick avläsas i diagrammet som visas längre ner på sidan. Varje station var unik.
Utväxling till vridkondensatorn med glappfri överföring.
De båda större kugghjulen är fjäderspända mot varandra.
Återkopplingens vridkondensator och mottagarespolen ovanför.
Sändaren, utan röret isatt, med det extra fästet till vänster för kristallen. Apparaterna blev efterhand kompletterade med kristallstyrning. Det fanns ingen plats på panelen för en kristallhållare. Därför blev den monterad på sidan av kapslingen.
Sändaren var både självsvängande eller kristallstyrd. När kristallen trycktes i hållaren bröts självsvängningskretsen upp.
Kristallhållaren med sin brytanordning.
Det extra fästet för kristallhållaren.
Sändaren stämmes av med hjälp av en liten glödlampa. Antennstiftet föres bara in halvvägs vid avstämning. När detta är gjort tryckes stiftet in helt och kortsluter då lampan... fiffigt.
Sändaren inställningsratt är låsbar, men det finns två lägen, A och B där det går att "klicka" mellan. Detta finns inte redovisat i någon beskrivning.
Här syns rasterfunktionen till A och B lägena. "0" är i mitten.
På ena gaveln matas batterispänningarna in.
Trimning
Vid testning av mottagaren så var den svag. Som amatör så vill vi även att den fungerar på ett amatörband... ner till 3500 kHz. I specifikationen så skall den gå ner till 3600 kHz. Den ville inte svänga längst ner på bandet. Kunde konstatera att kopplingen inte följde schemat exakt, det hade gjorts modifikationer tidigare. Det fanns två drosslar. I schemat finns bara en med 2,5mH. I apparaten kunde jag mäta upp de två drosslarna till ca 250µH... tio gånger för lite. Dessa byttes mot 2,2mH, men inte mycket förbättring kunde konstateras. Med lite hjälp av mina kompisar så kom vi fram till att återkopplingen var för svag. Lödde ur spolen...
Detta är mottagarespolen. Den randiga tråden är resonanskretsen och den övre återkopplingen. Tre varv i återkopplingen var tydligen för lite. Lindade på 5 varv med ny tråd, sen blev det fart i mottagaren. Nu är den intrimmad till 3500.... 4600 kHz
Ny frekvenstabell
En ny tabell uppritades, med en förstoring inom amatörbandets telegrafidel.
Dokumentation
När stationen kom till Sverige framställdes en handhavandebeskrivning. Klicka på bilden för pdf.
Schemat från den svenska beskrivningen. Klicka på bilden för större format.
När sändaren är frisvängande så påverkar antennlängden frekvensen. Därför behövdes tabeller för att beräkna hur mycket antenn det skall vara till anbefalld frekvens.
Här har det gjorts en justering av mottagare-tabellen.
En innehållsförteckning på stencilpapper. Klistrad ovanpå den finska.
Medföljande stationsbok har aldrig används...
Kyynel M4
Under julhelgerna brukar jag bygga ihop någon radio som julpyssel. Detta året blev det den enkla sändaren Kyynel M4. Först blev det till att samla ihop lämpliga komponenter, och göra som "Sickan" ... en plan.
Någonting att skruva efter
En frisvängande oscillator i push-pull koppling. I princip en avstämd astabil koppling.
Det är inte många komponenter, spolen och röret tar mest plats. Med 120V så kommer det ut 0,5W på antennklämmorna. Nyckling sker i + ledningen. Kopplingen kräver en resonant antenn. Jag har inte det så det blir "brum" återkoppling i mottagaren. Kopplingen börjar att svänga med 5V på anoden! Och frekvensen ligger kvar inom 3kHz passband när spänningen ändras 5....120V. Inte dåligt för en frisvängande oscillator.
Spolen lindad på en stabil keramikstomme. Antennlinken, den svarta tråden, 1 varv.. löst lindad. Den gula tråden är galleråterkopplingen. Röret DDD11 är en dubbeltriod, där "DD" står för krafttriod. Första "D" är batterimatning på glöden, 1,5V
Här är plattan uppkopplad med ett nätaggregat. 120V + 1,3V och antenn. Som mottagare fick Ra722 tjänstgöra med aktiv antenn. Ett par CQ och SM0GNS, Peder svarade i Bromma (Stockholm), 500km ifrån. Fick RST579,
Kyynel med 6J6
Första testen med denna kopplingen gjorde jag med ett 6J6/ECC91. Om gallerläckan minskas till 1K ökar effekten lätt till över 4W.
Inom KRAS, Kalmar Radio Klubb sökte vi enkla kopplingar till vår rörkurs. Det var så jag hittade Kyynelkopplingarna.
Kopplingen spikades upp på en träplatta och spolen lindades på ett "elektrikerrör"
Här är det ca 0,5W ut med 180V in. Senare minskade jag motståndet / gallerläckan till 1k, Då ökade effekten till ca 4W. En avsevärd skillnad. Inom klubben bygger vi även ett anodspänningsaggregat. Det som syns upp till vänster. Effektmetern uppe till höger hittar du här.
Glödande rör är mysigt...