Autopilot

Wood Freeman "Metal Marine Pilot"

Modell 11

En autopilot av modell äldre.

 

Hela kompasshuset är vridbart via remskivan

 

Två trådar kommer ut genom botten av snäckväxeln.

 

Trådgenomföring i glaset till roterbar överföring i botten på höljet.

Eftersom det var dålig kontakt någonstans inne i kompassen så beslöt jag mig för att öppna den. Jag har alltid hört att kompasser har varit utsatta för törstiga skeppsmän som druckit upp spriten. Här har festen redan varit över! Denna var fylld med fotogen! Lite försiktig putsning av alla kontaktytor så fungerade den igen.

 

Små morrhår vidrör centrumaxeln och ett indexstift beroende på hur kompassnålen vrider sig. Trådarna går till en roterbar tvåkanalig överföring i botten på huset. Så hela huset kan roteras oändligt utan något trådtrassel. Denna har suttit i en liten fiskeknubb och monterades ur i början på 1970-talet.

Kompassskivan är lagrad i en liten sten, därför är den elektriskt isolerad från kompasshuset.

Kompassmagneterna

 

Kompasshuset med anordning för att utjämna vätskevolymen vid olika lufttryck

 

Svivelöverföringen av de två trådarna.

Växelhuset efter rentvättning från härsket fett...

Fick svar av självaste presidenten...av firman Wood Freeman, Michael Freeman, tredje generationen Freeman. Som upplyste att detta är Modell 11. Att denna är gammal är helt klart, men inte så värst gammal. Kompassrosen är av plast och "glaset" är Plexiglas. Men konstruktionen är nog sedan begynnelsen på 1930-talet. Wood Freeman's hemsida

Men hur...vet manicken åt vilket håll det skall styras när det bara finns en slutning? Kompasshuset är drivet i rotation av en kedja från elmotorn. Kompassnålen förväntas stå riktad mot norr. När strömmen påkopplas och morrhåren i kompassen inte har kontakt med kompassnålen så startar elmotorn att vrida kompasshuset mot babord (rodret mot styrbord). Så fort som kontakt inträffar med kompassnålen så vänder motorn riktning och vrider kompasshuset mot styrbord (rodret mot babord) tills morrhåren släpper, då vänder motorn tillbaka igen. På detta sätt kör motorn fram och tillbaka för att hålla sig i så nära kontakt som möjligt med kompassens riktning. Om nu den mekaniska kopplingen mellan motor och ratten aktiveras, så kommer ratten och därmed rodret att vridas av motorn om kursen avviker. Kursen blir lite "slingrig" eftersom elmotorn hela tiden jobbar fram och tillbaka något för att hålla kontakt/icke kontakt mellan morrhår och kompassnålen.

Med rätta mekaniska utväxlingar mellan motorn/ratten/kompasshuset så blir nogrannheten omkring 1-2 grader från önskad kurs. Utväxlingen bestämmer "förstärkningen" i systemet.

För att inte bränna upp morrhåren så används ett högkänsligt relä som sen styr ett tiltande kvicksilverrelä som styr den kraftiga strömmen till elmotorn. Detta tiltrelä med flytande kvicksilver har en viss tröghet, som ger systemet lite lugnare arbetssätt. Elmotorn är på 250W. Styrsystem tillverkades med denna styrning så sent som 2002.

Morrhåren är idag ersatta av Hall-element och MOS-transistorer styr motorn. Denna typ av styrning tillverkas än i dag och har modellbeteckning "Model 211"

 

TEST

Jag var bara tvungen att testa hur autopiloten jobbar så jag skruvade upp den på en platta tillsammans med en leksaksmotor, kvicksilverrelä, solenoid och några batterier. Antar att det skall vara lite mer nerväxling av hastigheten på motorn.

En leksaksmotor monterades enkelt på en fjädrande vinkel.

Snabb konstruktion med en solenoid och ett kvicksilverrelä för att skifta leksaksmotorns rotationsriktning.

 

Eftersom leksaksmotorn måste polvändas för att vända riktning fick jag ta till knepet med mittuttag på batteriet. För att skydda morrhåren mot för hög ström kopplades en MOS transistor mellan kompassen och solenoiden. Solenoiden fick jag ställa upp så Newton hjälper till med returslaget. Den ojämna remskivan på kompassen är sedan originalinstallationen på fiskebåten (hemgjord)!

En liten video (11mb) hur den funkar med hjälp av en leksaksmotor.....

 

 

Tebaks

 

 

Return